jävla tyngdlag.

homer simpson är den bästa. när jag blir stor ska jag bli som honom.. "stupid gravity.."



jag orkar inte mä er.

här sitter jag. hemma hos marty. hon har lagat lasange åt oss, jete gott.

jag ser ut som en uggla. magnus uggla. carolina af ugglas.

det här vart alldeles för flum.
idag har jag haft en otroligt psykiskt krävande dag. jätte dåligt har jag mått. nu är det dags att bara koncentrera mig på mig. inget annat runt omkring. bara jag.

jag sitter här och lyssnar på B-rudarna.. gabbis skratt ekar, de där skrattet skulle nog höras till månen om hon så ville. att skratta är det bästa som finns. marty står och diskar och pratar om att hon har sett någon kille som var så snygg att hon skulle kunna bli kär i honom på en kvart om han var trevlig (man måste lyssna till hennes underbara skogsdialekt för att uppskatta henne när hon pratar) och sandra sitter och beklagar sig över att hon blir förälskad så lätt..

det här med att bli förälskad är överskattat. jag tänker inte bli förälskad på väldigt lååååång tid har jag planerat. man kan ju slampa runt lite, men det här med att fästa sig vid någon eller hålla på att kära ner sig känns inte som min grej just nu. som sagt, jag ska koncentrera mig på mig själv. ingen annan. jag tänker inte bli beroende av någon annan. uuuuuuuuusch.

jag håller mig till mina brudar jag, dom kan man alltid lita på. martina underhåller mig med träning, sandra underhåller mig med musik och dylikt, och gabriela underhåller min barndom och lyckas ändå på något sätt komma med kloka råd. där har amanda och frida en del också. och alla mina fina vänner tillsammans, får mig att skratta och må bra. och den dagen jag träffar min framtida man, så ska han lyckas med detta själv, och uppfyller han inte dom kraven så är jag för bra för honom, då säger vi bara: hejdåhejdå!

imorgon har vi föreläsning med bästa lennart, min hemliga kärlek.. min favvo. my homeboy!

alltså.. någon dag ska jag spela in gabbis skratt så kommer ni förstå vad jag menar. hej månen! jag orkante

elmo var eskorterad ut ur en butik igår av polisen, hon hade blivit lite upprörd på han bakom disken, så han ringde polisen på henne. jag älskar't. som sagt, mina vänner underhåller mig gott och väl.

här blire då inga barn gjorda. hejdahejda!

då va det dags igen

ja, nu när man inte har något liv längre så är det väl dags att börja blogga igen.
så ocoolt att jag har övergivit bloggen, men det har hänt sjuukt mycket på senare tid.

jag har börjat min utbildning, sjuksköterska. eller påplåstrare som sandra kallar det. har träffat en bunt heeelt underbara människor, som har fått mig att fundera hur jag någonsin har kunnat klara mig utan dom.
att plugga på universitet är bland de bästa valen jag gjort i mitt liv. jag har aldrig haft så kul som jag har nu.

jag är ganska nybliven singel, bor nu själv i min lilla tvåa och lever livet till fullo. rätt chill faktiskt. har det sjukt kul bara, och jag skrattar minst 1 gång varje dag. jobbar fortfarande kvar på mitt lill-ica. det kan jag ju bara inte överge. och, jag ska börja sjunga i studentkören, hur kul kommer inte det bli liksom. jag&danne, my homeboy!

jag vidgar mina vyer, lär mig nya saker varje dag, och träffar nya människor konstant. student-livet kan vara det bästa som har hänt mig, förutsatt att man är en social jävel, och det är jag ju, lite överdrivet ibland vill jag påstå.
har kommit på mig själv att jag har suttit och muttrat fram små kommentarer till stackars lennart då jag tror att han är min bästa vän för att han råkar handla av mig på ica nångång ibland, också blir jag generad så fort han riktar sig till mig. guuud, jag kanske är hemligt kär i honom?! lennart är alltså vår lärare i utvecklingspsykologi just för tillfället, han är strax över 50 och har en ölmage. ölmage är väl härligt det? min pappa har den största på denna jord, kanske därför jag dras till sådana män... det sägs ju att kvinnor faller för män som liknar deras fäder. varför det nu är logiskt på nått plan har jag svårt att förstå..

jag har nog ingen typisk "lotta kille".. roligaste var när vi satt och fika på stan för inte så länge sedan när mitt ex joel kommer fram och vi står och pratar en stund. efter att han har gått frågar min vän sandra "vem va det där?"
"ja, det va mitt ex.. joel.."
sandras spontana respons blir: "mäh?! han var ju lång??" haha, bashkim är en kort liten jävel och därför trodde sandra automatiskt att jag hade nån fetish för korta killar. njaaao. det vill jag nog inte påstå.

nu ska jag nörda mig igenom några avsnitt av revenge, sen imorgon ska jag på ett härligt möte på ungdomsmottagningen för att se om jag har några könssjukdomar.. *hoppas*

godday!


RSS 2.0